Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
607*
— Tyvärr måste vi gifva honom den goda fra Hall till
fångvaktare. Der uppe i skogen ha vi fastbundit den skurken vid en
palm.
Nu var det slut med Dahlins lugn.
Han glömde både negern och baronen, sprang så fort han kunde
uppför bergsluttningen och stötte der uppe först på herr Hall, som
med bestört min och tydligen mycket upprörd kom emot honom.
— Hvar är sjöröfvaren? Jag måste se honom, ropade herr
Dahlin åt Hall. ♦
— Nej, hör ni, någonting dylikt hände mig då aldrig hemma
i Sverige, hur galet det än var ibland.
— Hvad pratar ni för historier, min käre Hall? Hvar är
sjöröfvaren? Jag måste se den fångne kaptenen. Hur ser han
egentligen ut på nära håll?
— Nej, hör ni, det är just det förargligaste, utbrast herr Hall
och blef ifrig.
— Hvad då? •
— Helst skulle jag inte vilja säga det.
— Nå, för tusan, behåll då er hemlighet för er sjelf!
Dahlin ville springa förbi honom, men herr Hall fattade tag i
hans rockskört och hejdade honom.
— Men så var då förnuftig!
— Förnuftig? Jag?
— Ja naturligtvis, hvarje menniska måste alltid ha något
ögonblick, då hon är förnuftig. Nej, vet ni, jag är så förargad på hustru
min, att jag tvärt skulle beröfva mig lifvet, om jag bara sjelf gifvit
mig det.
n
— Ar ni så förargad på er hustru?
— Ja, och det har jag också skäl till. Man borde skrifva i
tidningen, att ingen menniska bör vara nog lättsinnig att anförtro
en fånge åt en kvinna. Man borde för resten inte anförtro
fruntimren någonting. Om ni gifter er någon gång, kerr Dahlin, så kom
ihåg, att åtminstone inte jag rådt er till det steget!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
