Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
— Då vet jag en annan utväg, tog herr Hall till ordet.
Låtom oss värfva en skara negrer och betala dem I Ingen menniska
kan väl förtänka oss, om vi till detta ändamål använda de varor,
som vi bergat från den strandade briggen.
Baronens ögon lyste af glädje.
— Jag tackar er, herr Hall, sade han gladt. Det var en god,
äkta svensk idé. Det förvånar mig bara nu, att vi inte strax
kommo att tänka derpå.
— Ja, ser ni, så går det ofta: man ser i regel bort öfver det,
som ligger en närmast.
— Men, inföll Dahlin, gillar äfven herr Ek detta förslag?
— Det frågar jag inte efter, svarade Ragnar. Om inte herr
Ek hädanefter bättre fogar sig i våra beslut, så får han skylla sig
sjelf, om vi ta vår hand ifrån honom.
— Jo, det vore just skönt, uppbrusade herr Hall, om hvar och
en af oss finge det infallet stt vilja föra krig på egen hand. Om
jag tänker rätt på saken, så har den käre Gruden hittills i det stora
hela låtit lyckan gynna oss. Aldrig hade vi fått igen varubalarne,
om inte strandröfvarena burit dem efter oss. Men efter som vi nu
ha dem, så vilja vi också använda dem. /
— Så vare det då beslutadt, att -vi söka värfva negrer.
Alla instämde.
Ragnar såg nu några ögonblick forskande på Dahlin.
— Jag vet hvad du önskar, Ragnar.
— Ja, det är inte svårt att gissa, bror.
— Jag skall begifva mig ned i negrernas läger.
— Ja visst.
Dahlin påtog sig en betänklig min.
— Tvekar du?
Ragnar steg fram till Dahlin, räckte honom handen och såg
frågande på honom.
— Jag förstår din fråga, Ragnar, och jag skall besvara den.
— Jag ber dig derom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
