- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Senare delen /
26

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

26

omkring Dahlin, och hvar och en ville vara den förste, hvar och en
ville vara den tappraste bland dem, hvar och en ville följa Dahlin
till den store konungen.

Men tusenkonstnären ville ingalunda ha hela följet med sig,
derför gjorde han en utgallring.

Hvar och en, som han värfvade, gaf han med handen ett lätt
slag på den nakna skuldran, hvarpå herr Hall förärade den värfvade
någon småsak.

Om en liten stund voro cirka hundra kraftfulla negrer vunna
för den store konungens sak.

De, som ej hade lyckan att bli utvalda, drogo sig knotande
tillbaka in i lägret.

Det kunde Hall, som af naturen fått ett godt hjärta, icke se,
han tyckte synd om de kasserade. Det gjorde honom ondt, att dessa
skulle bli utan, och i. sitt barnsliga sinne tog han resten af de
medförda sakerna och utdelade dem bland de kvarblifne.

Men när det var gjordt, anslöto sig till hans förskräckelse dessa
till honom som kardborrar.

De trodde allesamman, att de likaledes blifvit värfvade för den
store konungens räkning.

Dahlin förde nu sin skara bort ur lägret, och när herr Hall
ville följa med, såg han först tydligt hvad han styrt till.

Nära ett hundra och femtio svarta följde honom då hack i häl.

— Nej, hör nu, det var ingalunda meningen, sade Hall och
försökte i godo bli detta följe kvitt.

Men ju mer han talade med dem och i alla tonarter bad dem
stanna kvar, hvilket negrerna naturligtvis inte alis förstodo, desto
innerligare anslöto de sig till honom.

— Nå ja, gerna för mig då, sade han till sist, när han insåg,
att han omöjligen kunde bli dem kvitt. Om ni nödvändigtvis vilja
följa med, så kyss till för det! Men nog kommer det att bli si och
så med fouraget, ty om alla dessa ska5 dela våra lifsförnödenheter,
då behöfver verkligen den store kungen kunna trolla, om det ska’

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:42:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/2/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free