- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Senare delen /
36

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

36

Don José Normada, som af Lilly blifvit befriad från de band,
hvilka fängslade hans händer, gick nu, stödd af henne, blek och
med vacklande steg på änterbryggan om bord på det andra fartyget.

Der helsades han vördnadsfullt af de vakthafvande matroserna,
och fru Randow förde honom till en hytt.

Don José Normada tycktes vara illa sjuk.

Undan för undan återkommo matroserna från piratskeppets inre
upp på däck.

Märkvärdigt nog hade ingen af dem ens gjort ett försök att
släcka elden. Detta var heller inte möjligt för dem, ty kaptenens
stränga befallning att genomsöka allt lemnade dem ingen tid dertill.

Af den unge styrmannen med det fina, skägglösa ansigtet hade
naturligtvis ingen funnit ett spår.

Plötsligt började man fråga efter kaptenen.

En och annan hade sett honom nere i skeppsrummet, och det
oroade dem, att han ännu ej kommit upp på däck.

Om man betänker, att de nästan afgudade sin kapten, så kan
man föistå den sinnesrörelse, hvari alla nu råkade.

— Kaptenen i fara, skreko de åt hvarandra, och utan att någon
gaf den befallningen, stego de åter ned i det rökfylda fartyget för
att söka den saknade.

Kapten Ström vall, som sjelf genomletat alla vinklar och vrår
i skeppsskrofvet, fördes nu af sina trogna matroser åter upp på däck.

Eida Lindstam var ej om bord.

Grubben Strömvalls ansigte lade sig i bøkymmerfulla veck.

— Hvad har det väl blifvit af den stackars flickan? mumlade
han för sig sjelf.

Nu kom ett evindelanfall öfver honom. Blodförlusten hade varit
iör stor.

Han skulle ha signat ned, om icke matroserna fasthållit honom.

I många, många år hade han plöjt verldshafvens böljor, och
han hade redan grånat i sin hårda kamp mot vreda vågor. Hos
sina redare stod han högt i anseende.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:42:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/2/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free