- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Senare delen /
51

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

51

Emellertid blef fru Hall af skadan snart nog så vis, att hon
tog sitt förkläde oeh dermed betäckte ansigtet. —

När Dahlin med sitt folk drog fram genom dalsänkningar,
gjorde han det med klok beräkning.*

— Det var nämligen hans afsigt, såsom han ju också redan
kommit öfver ens med Hall om, att nedlägga så mycket villebråd,
att hären kunde få äta sig mätt.

Men negrerna voro dåliga jägare.

Så snart de kommo i närheten af ett busksnår, ställde de
enligt sin vana till ett sataniskt oväsen. Härigenom varskodde de allt
villebråd, så att detta kunde ge sig i väg och undgå den annalkande faran.

Dahlin tröttnade snart på att förmana negrerna till att förhålla
sig tysta.

Han tog vid pass ett halft tjog raska karlar, som han beväpnat
med bössor, och gick med dessa ett långt stycke före de andra.

Efter cirka en halftunmes vandring hade han det nöjet att
vada fram genom träsk och moras, der han ofta sjönk ned öfver knäna.

Med sin knif högg han ihjäl ett par ormar, och på några
alli-gatorer kunde han endast aflossa några skott, hvilka dock ej
tillfogade de bestarne någon skada.

Härtill kom det missödet, att .negrerna drogo i betänkande att
följa honom längre i denna vildmark och i töljd deraf blefvo efter.

Saken började redan förefalla honom sjelf betänklig.

Han frågade sig icke utan oro, hvad han väl skulle stilla de
svartes hunger med, när de vid solnedgången slogo läger.

Han arbetade sig derför med de få, som förblifvit honom trogna,
åter upp ur träsket och uppsökte torrt land.

Der infunno sig också rymmarne åter hos honom, och nu
fortsatte han oförtrutet sina bemödanden att nedlägga något villebråd.

Eftersom negrerna inte heller nu marscherade utan mycket
buller, så träffade han den anordningen, att han sjelf skulle gå före
och de andre följa efter i gåsmarsch.

Och denna gång skulle hans bemödanden krönas med framgång.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:42:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/2/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free