Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
Han råkade nu med sitt folk så djupt in i urskogen, att det
var alldeles omöjligt att bana sig väg genom de täta snåren.
Dessutcm blefvo negrerna oroliga, och af antydningar förstod
Dahlin, att de snart skulle vägra att marschera vidare.
Han gaf då befallning om, att marschen skulle fortsättas i annan
riktning, men de svarte pekade mot himlen och blerfvo stående der
som bildstoder.
— O ve, jag måste ge vika för det gensträfviga följet, sade
sig tusenkonstnären.
Han tänkte dervid på baron Ragnars ord, och utsigten, att de
kanske snart skulle bli de allena bestämmande, eller att de rent af
kunde taga honom till fånga, förderfvade totalt hans goda lynne.
Öch likväl dref honom en viss äregirighet att fortfarande göra
sin vilja gällande.
Ännu en gång befallde han dem med hög röst att marschera
framåt, men negrerna rörde sig ej ur fläcken.
Dahlin ryckte då geväret från axeln och lade an på dem.
Öfvertygad om, att han ej skulle lyckas skrämma dem eller sätta sig i
respekt, om han också nedsköte en och annan, aflossade han ett skott
i luften och befallde dem slå läger.
Men inte heller det ville de tjurskallarne vara med om. Dahlin
började känna sig riktigt hemsk till mods.
Karlarne stucko sina spjut i marken, och detta var ett tecken
till, att de voro böjda för att uppträda fiendtligt mot honom.
Förgäfves frågade sig tusenkonstnären, hvarigenom han
framkallat denna fiendtliga sinnesstämning hos de svarta.
Jagten var lyckligt öfver, tillräckligt med proviant hade de, och
skänker hade de fått, hvad kunde de alltså ytterligare begära af
honom?
Det skulle han emellertid snart nog bli upplyst om.
En groflemmad neger med mer än vanligt tjocka läppar oqh
brutala anletsdrag steg fram.
På sin rotvälska, som endast tusenkonstnären kunde tyda, upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
