Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
afstånd den stora fiende visade sig, hvars ofantliga rikedomar han
redan beskrifvit för dem.
Dahlin hajade till.
— Har ni sett honom? Hvilket igenkänningstecken bär den
fienden? Månne det skulle kunna vara återstoden af de slagne
strandröfvarena?
— Det är så mörkt, att vi ej kunna känna igen dem, men på
deras steg, på bullret af deras lansar och sköldar ha vi hört, att de
äro lika många, som det finnes stjärnor på himmelen.
Dahlin fattade ett raskt beslut.
— Bäst är, att jag genast drifver dem mot fienden. Ha de
kommit i handgemäng med honom, så må de sedan sjelfva se till,
hur de skola reda sig. På så sätt blir jag lättast kvitt dem.
I enlighet med detta beslut kommenderade han:
— Framåt 1 Ställen upp er i led I
Och han lät dem i en lång kedja så ljudlöst som möjligt
framtränga genom snåren.
Negrerna ville kasta ifrån sig provianten, men Dahlin befallde
dem medtaga den samma.
— Först i fiendens åsyn läggen I ifrån er edra packningar, och
sedan rusen I på dem och skingren dem åt alla håll såsom agnar
för vinden.
— Herre, skola vi göra rikt byte?
— Ett ofantligt byte, försäkrade tusenkonstnären öfvertygande.
Och ni skola med säkerhet i en hast göra flera fångar, än ni kunna
äta upp på ett helt år.
Dahlin församlade de tio skyttarne omkring sig och tänkte
använda dem som lifgarde.
Nu gaf han tecken till anfall.
I dylika ting tycktes negrerna sätta det allra största förtroende
till Dahlin.
Hans klokhet och tapperhet stodo hos dem högt i anseende, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
