Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
FJERDE KAPITLET.
I urskogens dunkel.
Herr Hall trodde, att det var jämt ute med honom, och det
kan man ju ej undra på.
— För tusan böflar, svor han, om ni bara för pengar och goda
ord ännu en gång ville föra mig till min hustru, innan ni göra kål
på mig; jag har ännu åtskilligt att säga henne.
Som en stock släpade de svarte honom med sig genom snåren.
Då och då stannade de och lyssnade, och först då, när allt omkring
dem förblef lugnt och tyst, när intet misstänkt buller vidare hördes,
fortsatte de sin väg med herr Hall.
I urskogen blef det så småningom lif och rörelse. Alla
skogens invånare började vid denna tid på natten låta höra af sig. Både
krälande, krypande, hoppande, springande och flygande djur böljade
röra på sig.
Herr Hall hade emellertid ingen tid att bekymra sig derom, och
han skulle för resten i hvilket fall som helst icke ha gjort det.
Ormar slingrade sig fram genom snåren, ugglor flaxade uppe i
trädens kronor.
Örnar och gamar döko ned i skogen, ända ned bland lianernas
yppiga grönska för att jaga byte.
Det var ett rörligt lif och en massa olika läten. 1
/
Nu kommo de till en öppen plats i skogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
