- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Senare delen /
64

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

64

Under tiden släpade de andre kannibalerna fram en massa ved.
Snart hade de fått ihop ett riktigt berg af torrt bränsle.

Sedan utstakade de med sina lansar en rundel, stor nog, för
att man på den skulle kunnat uppbygga e\ft dussin negerkojor.

Och rundt omkring på cirkelpereferien ^pstaplade de bränslet.

Sedan gräfde de midt i rundelen, hvilken nu såg ut som ett
slags förskansning, i den lösa, fuktiga jorden med händerna en
fördjupning, som var stor nog för att rymma fem à sex man.

— Ja, det är tydligen på det viset, mumlade Hall för sig sjö^f,
de odjuren ämna steka mig. Nå, farväl då, min snälla gumma! I
himlen träffas vi åter, men det svär jag på, att der skall ingen vidare
kunna kugga mig att resa till Amerika en gång till.

Med de vänligaste åtbörder i verlden lyfte de nu upp herr Hall
från marken och buro in honom i rundelen.

— Så rasande vänliga de hundarne ännu äro! Jag undrar bara
hvad meningen är med denna cirkus.

Han fick ej tid att söka besvara sin egen fråga, ty karlarne
lade nu ned honom i fördjupningen.

— Du himmelens Gud, de tänka väl inte begrafva mig lefvande
heller? Om de ändå ville låta det gå fort! Dessa kannibalers hemska
förberedelser äro rent af nog för att bringa mig om lifvet.

Lifvet i urskogen blef allt rörligare. Misstänkt prasslade det
då och då i de täta snåren, och på negrernas förskräckta ansigten
kunde herr Hall se, att något fruktadt vilddjur uppehöll sig i
närheten.

Vildarne satte nu eld på den i en cirkel uppstaplade veden.

Snart flammade lågorna högt upp mot skyn, och när de svarte
nu vänskapligt satte sig bredvid honom i fördjupningen, började herr
Hall åter haka sig fast vid lifvet, åter hoppas.

En af karlarne hade ett väldigt stycke oxkött hängande i det
skynke, som han bar knutet kring höfterna.

Hall kunde inte förstå, hvar han fått den rara steken ifrån,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:42:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/2/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free