Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
och det var ren flax, att jag inte också måste släppa till lifvet. Men
så mycket vet jag, som att det inte händer mig en gång till.
— Huru, bar ni afskedat er armé?
— Nej, armén afskedade mig. Nej, hör ni, mången gång
skulle man verkligen kunna ha skäl att bli föiargad.
Hall såg nu forskande på tusenkonstnären.
— Jag vet inte, hvarför ni frågar så. Ni hetsade ju ert följe
på mitt, och följden vardt, att de svarta bröderna ordentligt
genom-pryglade hvarandra i de mörka skogssnåren.
Nu först fick DaMin klart för sig, hvem den fiende varit, mot
hvilken han fört sina svarte krigare.
Men saken föreföll honom till den grad lustig, att han å nyo
började skratta.
— Nu har jag fått klart för mig, hur det hänger ihop, sade
han. Nå, vi äro ju i sjelfva verket stora fältherrar.
— Men nog missförstodo vi i alla fall hvarandra, när vi
kommo öfver ens om att marschera skilda och slåss förenade; ty
åtminstone var det inte min mening, att vi skulle sammanträffa på en
viss punkt och der slåss med hvarandra, utan skulle det bli stryk
af, så skulle väl fienden ha det. Men för resten, tillade Hall,
sådant kan ju hända en i ett sådant här land, ty här är ju allting
upp- och nedvändt.
— Äfven jag har förlorat min armé så när som på detta lilla
lifgarde, och på dess trohet och tillgifvenhet kan jag svära, sade
tusenkonstnären.
— Nå, då har ni i alla fall som fältherre haft bättre lycka än
jag, menade Hall. Men jubla inte för tidigtl I dag eller i morgon
vända karlarne sina spjutspetsar mot er, och då är ni i samma
fördömelse som jag, ja, kanske de rent af tvinga af er skjortan;
ädelmodigt nog läto de mina mig behålla den.
— Ja, och den klär er inte illa, skrattade Dahlin.
— Bättre något än intet.
Nu frågade Hall efter baronen, sin hustru och de öfrige hvite.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
