- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Senare delen /
75

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.75

— Denne, som redan en god stund i yttre rummet väntat på
denna ringning, skyndade strax in och frågade underdånigt:

— B&faller massa, att jag börjar med toaletten?

— Nej, gäspade John, jag känner mig allt för sjuk för att
kunna lemna sängen. Man underrättade mig så oförsigtigt och
burdus om min broders död och altererade mig derigenom så, att jag
blifvit allvarsamt sjuk.

— Befaller massa, att doktorn hemtas hit? vågade betjänten
fråga.

— Håll munnen! röt den föregifne sjuke. Lägg en gång för
alla på minnet, att jag ej tål någon förtrolig framfusighet från mina
slafvars sida! I svarte hållen vackert munnen och svaren endast,
då man tillfrågar er. Begriper du ßå pass?

— Ja, massa, ljöd det i slafviskt ödmjuk ton afgifna svaret.

— Hemta hit min frukost! fortfor den stränge herrn i något
mildare ton, och säg fröken Xenia, att jag tyvärr är för sjuk för
att mottaga hennes besök!

Zoppo försvann och mumlade, när han kommit ut i korridoren:

— Måtte den hand lefvande ruttna bort, som släppte in
alligatorn i massas bassin. Grumman har rätt: vår aflidne massa slog
oss med ris, men massa John kommer att piska oss med skorpioner.

Han gick in i köket, der Zanna styrde i den ännu till arbete
oförmögna Kates ställe.

— O, Zanna, Zanna! mumlada han. Svåra dagar stunda för
oss. Jag skulle önska, att massa ännu lefde. Förbannad vare hans
mördare.

— Med öfvernaturlig ansträngning tvang sig negrinnan till att
svara:

— Amen, amen! men hennes glänsande svarta ansigte antog
dervid en skiffergrå färg.

Dà hon något hemtat sig, fortfor hon:

— Johnson har gifvit sig i väg. Dina förbannelser skola ej nå
och skada honom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:42:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/2/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free