Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
— Om ert arf, om ert goda namn, om er frihet, svarade
mannen, djupt rörd.
— Hur kan det vara möjligt? frågade flickan tviflande. Hur
kan väl min farbror vilja försöka frånrycka mig mitt arf? Han har
ju inte ens skuggan åf en förevändning dertill?
Willner suckade djupt.
— Min dyra fröken, började han i förklarande ton, det gifves i
det menskliga lifvet förhållanden, som äro så invecklade, att man
vid första ögonkastet icke ens kan öfverskåda dem. Och här [-före-]igger-] {+före-
]igger+} just ett sådant förhållande.
— Omöjligt! utbrast den unga flickan lifligt. Det kan ju,inte
vara enklare, än det är. Jag är min käre faders enda barn,
följaktligen är jag den sjelfskrifna arf vingen till hans rikedomar.
En djup rodnad af förlägenhet spred sig öfver Willners ansigte.
Han ville lemna Xenia de nödiga förklaringarna, men hur skulle
han det kunna göra utan att såra hennes finkänslighet?
Han funderade länge på, hur han skulle kunna kläda sina med
delanden i skonsammast möjliga form; slutligen sade han
stammande och förlägen
— Förlåt, att jag lemnar er en så sårande upplysning, fröken
Xenia! Tro mig, att endast den uppriktigaste önskan att tjena er
förmår mig dertill! Edra aflidna föräldrar gifte sig i hemlighet, och
det blir nu svårt för er att bevisa, att de verkligen lefvat i något
laggiltigt äktenskap.
— O, min stackars mor, utbrast Xenia med hjärtslitande röst
hur bittert har du inte måst lida! Ack, hur kunde pappa bara
tilllåta, att du måste lida och tåla så oskyldigt! Du har då lidit hån
och skam, och säkerligen har sorgen kommit ditt hjärta att i förtid
brista. O, pappa, pappa, hur kunde du handla så mot min stackars
mamma!
Hon brast ut i en krampaktig snyftning och slog med en vild,
förtviflad åtbörd händerna för ansigtet.
När Frans Willner såg, att den späda gestalten skakades kon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
