Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
Willner svarade ingenting på dessa förolämpande ord. Han
bemödade sig i stället om, att åter väcka till lif Xenia, som låg af*
svimmad i hanis armar.
Den godmodiga fröken Hood, som med förskräckelse sett,
hvilken vändning saken tagit, var honom dervid efter bästa förmåga
behjälplig; sent omsider lyckades det deras förenada bemödanden att
jycka Xenia ur den djupa vanmakten.
Med en suck slog flickan upp sina vackra blåa ögon, men slöt
dem rysande strax åter, ty en enda blick hade visat henne, i
hvilken förskräcklig belägenhet hon befann sig.
— Mod, min dyraste! hviskade Willner. Inom några minuter
äro vi för evigt förenade, och ingen makt på jorden kan sedan
skilja oss åt.
Och vänd till presten, fortfor han bedjande:
— Afsluta den påbörjade ceremonien, herr pastor!
— Stopp I Inte ett ord vidare! Denna flicka är en förrymd
slafvinna, min förrymda slafvinna. Jag är hennes herre och gör min
äganderätt gällande.
— Skam öfver dig, John Lehman! utropade Xenia med hög
röst. Fruktar du då icke Guds vrede? Tänker du beröfva mig allt,
allt? Låt dig nöja med min rikedom och beröfva mig inte äfven
min sista skatt, min frihet!
— Slafvinna, svarade John Lehman med rynkad panna, du för
ett mycket djärft språk gent emot din herre.
— Ja, jag vågar säga sanningen, svarade Xenia med blixtrande
ögon.
— Det kommer du att få plikta för, mumlade den hårde
mannen med en hätsk blick på flickan.
Sedan vände han sig till presten och fortfor:
— Mitt namn är John Lehman, som ni kanske erinrar er; jag
är numera ägare till Lehmans plantage. Karlen här — han pekade
med ett uttryck af oändlig ringaktning på Frans Willner — har
varit min underlydande, men jag fann mig föranlåten att afskeda honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
