- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Senare delen /
112

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

112

En af poliserna lade sin hand på Willners axel och sade i
affàrs-messig ton:

— I lagens namn häktar jag er.

Nu blef det lif och rörelse i den lilla, godmodiga fröken Hood.

— Det är en oerhörd våldsbragd, utbrast hon, darrande af harm
och förtrytelse. Ni nedkallar med vett och vilja Guds vrede öfver
er, herr Lehman.

— Hvad är det der för en menniska? frågade Lehman med
isande köld. Hon är Willners medbrottsling, ty hon har gynnat
enleveringen. Jag är inte hågad att låta hennes förseelse bli
ostraffad. Häkta äf?en henne I

— Skall jag då bringa olycka öfver alla, som ha förbarmande
med mitt öde? frågade Xenia och vred sina händer. Skall jag
äfven störta er i förderfvet, fröken Hood. Jag ber er, herr
Lehman ...

— Tyst, kära barn! afbröt henne fröken Hood energiskt.
Förnedra er inte så djupt, att ni för min skull ber den der mannen om
något! Må han gerna låta föra mig till häktet, det ska’ inte
genera mig mycket. Man kan ingenting göra mig, och en kort förlust
af friheten sätter jag mig lätt öfver. — Tag mig med, herr
konstapel! Jag försummar ingenting der hemma.

Den utomordentliga kallblodighet, hvarmed den gamla fröken
talade om sitt förestående straff, förfelade ej att reta Lehman till
häftig vrede. Han mumlade mellan tänderna några anmärkningar,
som voro allt annat än smickrande för fröken Hood, samt
uppmanade polismännen att göra sin skyldighet och taga de båda personerna
i fängsligt iörvar.

—- Jag vet knappast, om jag vågar arrestera fröken Hoad . ..

— Hvad? afbröt Lehman konstapeln. Heter menniskan Hood?
Då kanske hon lent af är slägt med min uppsyningsman Hood?

— Hon är hans faster, upplyste konstapeln, som mycket väl
kände till detta slägtskapsförhållande.

— Jaså, är det på det viset? utlät sig Lehman med ett ondske-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:42:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/2/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free