Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
jag verkställa, medan ransakningen pågår. Stadens ransakningshäkte
är skäligen primitivt; det kan väl inte vara så synnerligen svårt
att praktisera sig ut ur det samma. Men blir jag bara väl dömd,,
så blir jag transporterad till ett ordentligt, väl be^akadt fängelse, ur
hvilket jag endast med de största svårigheter kan rymma.
Dessa tankar eggade hans handlingskraft och lifvade åter hans
sjunkna mod.
Efter en kort vandring uppnådde de fyra personerna stadens
polisstation, och efter ett tämligen flyktigt förhör blefvo såväl Willner
som fröken Hood insatta i ransakningshäktet. —
Under tiden hade John Lehman återfört den unga bruden, hvars
vigsel han så brutalt afbrutit, till plantaget.
Den stackars Xenia hade ej gjort något försök att fly; hon
visste blott allt för väl, att det skulle ha varit lönlös möda, och att
det endast skulle ha förvärrat hennes belägenhet.
Tyst, blek och orörlig som en marmorstaty satt hon der i vagnen,
som återförde henne och hennes farbroder till plantaget. Lyckan
hade vändt bort sitt leende ansigte från henne, och olyckan hade i
stället hakat sig fast vid henne.
Men hon ville ej klaga och gråta utan förtrösta på Gad, i hvars
nåderika hägn hon troende anbefallde sig.
— Hon finner sig ju ganska bra i sitt öde, tänkte John, som
iorstulet gaf akt på henne. Jag hade gjort mig beredd på. att hon
hela vägen skulle grina och tjuta, men hon fäller ju ej en enda tår
och oroar mig inte heller med böner och föreställningar.
Betty mottog sin unga herskarinna med tårfylda ögon.
— Ack, kära, goda fröken Xenia, snyftade hon, utan denne
skändlige svarte skurk, som förrådde er hos massa, hade ni nu varit
i säkerhet. Förbannelse öfver den förrädarens nattsvarta själl Jag
tyckte, att jag af skräck måste sjunka ned i jorden, när Zoppo talade
om för mig, att denne eländige neger förrådt er. O Gud, hvad ska’
vi nu ta oss till? Ack, om massa Candeiro ännu lefde, han skulle
beskydda er, ty han tyckte alltid så mycket om er.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
