- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Senare delen /
116

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

116

Hon fruktade att förvärra sin belägenhet, om hon visade
farbrodern något som helst motstånd, derför efterkom hon genast hans
befallning och klädde med darrande händer fort på sig. ’

Men hon var ej van att betjäna sig, och det kostade henne
derför formlig ansträngning att göra nödtorftig toalett på tio minuter.
Knappast hade hon fått på sig klädningen, innan farbrodern åter
steg in.

— Hör på, flicka! tilltalade han henne i hotfull ton och med
dyster min. Jag kunde binda dig, förse dig med munkafle och med
lätthet bära dig nedför trappan, men jag vill skänka dig dina lemmars
fria bruk. Kom emellertid ihåg, att om du bara ger det minsta
ljud ifrån dig, så är du dödens; ty jag stöter då utan tvekan
ögonblickligen denna dolk i ditt bröst.

Han höjde vid dessa ord en skarpslipad dolk och lät klingan
blänka i månskenet.

Xenia såg på det dystra uttrycket i hans ansigte, att han hade
bittert allvar med sin hotelse, och en .förlamande fruktan intog hennes
hjärta. Hon följde honom under djup tystnad genom det liksom öde
huset; sedan förde han henne genom trädgården och sade barskt:

— Till floden!

Stum gick Xenia bredvid den dystre mannen, tills de uppnådde
den lilla floden. I denna låg en båt förtöjd.

— Stig ned i båten! befallde John Leh sin brorsdotter.

Hon åtlydde hans befallning. Så snart Ivwu.a tagit plats på en
af de smala bänkarne, steg John likaledes ned i båten, löste den
från kedjan, grep till årorna och skötte dessa med större kraft, än
inan skulle kunnat tilltro den till utseendet allt annat än kraftfulle
mannen.

Han yttrade ej ett ord vidare. Låtom oss läsa de tankar, som
sysselsatte hans själ:

— Jag måste aflägsna denna flicka från hennes föräldrahem
och utplåna hvarje spår efter henne. Innan jag vet ordet af, är den
der "Willner här igen, och han skulle möjligen kunna lyckas snappa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:42:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/2/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free