Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
Han måtte ha erhållit ett tillfredsställande svar, ty han lemnade
personen i fråga .en sedel och bad honom derför köpa två biljetter
till första klass.
— Detta tåg medför ingen första klassens kupé, svarade mannen,
i det han öppnade en dörr och utan vidare sköt in Xenia och hennes
följeslagare. Jag skall ombesörja biljetterna vid nästa .station, herre.
Med dessa ord slog konduktören igen dörren, och tåget satte
sig åter i rörelse.
John Lehman mönstrade med pröfvande blickar medpassagerarne.
Der satt i ett hörn en lång, mager dam, hvars tämligen högljudda
snarkningar bevisade, det hon gladde sig åt en lugn sömn.
Förutom denna dam befann sig i kupén en liten, fryntlig herre,
som genast slog sig i språk med de nyankomne.
Men Lehman svarade så vresigt och afvisande, att samtalet
snart åter afstannade.
Han anvisade Xenia en plats bredvid den sofvande kvinnan
och satte sig sjelf på andra sidan utan att taga sin blick från henne.
Tåget brusade med svindlande fart fram öfver odlade fält. På ömse
sidor utbredde sig omvexlande bomulls- kaffe- öch tobaksplantage.
Det är mycke’ varmt, yttrade den fryntlige herrn efter en längre
tystnad, hvilken tydligen verkade tryckande på honom.
Ingen svarade på hans anmärkning.
— Lyckligtvis ha vi nyss intagit friskt vatten, fortfor han. Får
jag kanske lof att bjuda er en bägare deraf, min fröken? frågade han.
— Tack för er vänlighet! svarade flickan. Ni har rätt, jag är
mycket törstig, och lite’ vatten skulle vederkvicka mig.
Herrn steg upp för att gå bort till det med friskt vattlen fylda
stenkruset, fylla den bredvid det samma stående zinkbägaren och med
denne återvända till Xenia.
Men knappast hade han lemnat sin plats och gått några steg,
innan Xenia sprang upp, med blixtens hastighet öppnade kupédörren
och utan betänkande hoppade af det i full fart varande tåget.
— Det är sjelfmord, ropade Lehman och rusade upp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
