Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•129
kades de bara komma dit, så kunde ingen vidare hindra honom från
att göra Xenia till sin hustru.
Ett lycksaligt leende leker kring Willners mun; för hans själs
öga framstår så tydligt ett litet trefligt, inbjudande hem, i hvilket
Xenia som husfru styr och ställer.
Han ser visserligen framför sig ett lif fullt af möda och arbete,
ett lif, som ej är välsignadt med yttre lyckogods, men likväl så
oändligt rikt och härligt genom kärlek och enighet.
Dessa älskliga bilder vinna allt bestämdare, allt mera tydlig
gestalt och form, och Frans Willner blickar med tindrande ögon upp
mot himlen, liksom ville han tacka Gud för sin lycka.
Under dessa och dylika tankar har han gått genom trädgården
och står nu ett ögonblick dröjande och öfverläggande stilla.
Det är ännu mycket tidigt, klockan är knappast två, och den
ståtliga herrgårdsbyggningen ligger der så tyst och ödslig som ett
grafkor.
Willner böjer sig ned, tar upp en hand full sand och kastar den
skickligt mot fönstret till vindskammaren, i hvilken den trogna Betty
sofver.
Men trots rutans klingande ljud vaknar ej negrinnan ur sin
djupa, drcmlösa sömn, och Willner måste upprepa experimentet flera
gånger, innan han lyckas ådraga sig den sofvandes uppmärksamhet.
Ändtligen vaknar Betty af glasets oupphörliga klingande, räcker
och sträcker på sig, vänder sig på den andra sidan och står just i
begrepp att å nyo falla i den ljufva slummern, då en liten trädgren
med sådan fart slungas mot fönsterrutan, att Betty förskräckt far upp
och barfotad ilar till fönstret för att se, hvem som på detta sätt stört
hennes nattro.
Hon hade knappast fått syn på Willner, innan hon ryckte upp
fönstret och genom åtbörder lät honom förstå, att hon ^inom några
ögonblick skulle vara.hos honom.
Port kastade hon på sig några klädesplagg och skyndade nedför
de breda, med röda plyschmattor belagda trapporna.
Hjelten på Cuba. 49
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
