Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•167
Då. lät det, som om trampeter börjat smattra på afstånd. Och
deremellan hördes den döfva knallen af ett och annat skott.
Detta satte lif i Gomez och hans gäster.
— Äfven i förstäderna har upproret utbrutit, sade guvernören.
Det är strid och vapenlarm. Framåt nu till truppernal Hindrar oss
någon, så dör vår gisslan för min hand, det svär jag vid Spaniens ära.
Och nu satte sig tåget åter i rörelse för att nå utgången.
Cubanarne stodo der villrådiga och visste icke hvad de skulle
taga sig till; de sågo på Martinez Gomez.
Denne hade blifvit alldeles dödsblek.
Medvetandet om, att han nu måste låta fienden undkomma,
hopsnörde hans strupe.
Han vinkade, och för spaniorerna öppnade sig en g ata.
Gomez hade nu blifvit lugn, så hemskt lugn. Med snabba steg
skyndade han att ställa sig i spetsen för de aftågande.
Strax närmade sig fyra eller fem värjspetsar Eidas bröst.
Cubanarens hvarje rörelse bevakades. Men han lyfte artigt på
hatten och sade kallt:
— Det må vara händt, mine herrar! Ni ha öfverlistat mig,
men en oskyldigs lif är mig allt för dyrt, för att jag skulle vilja
bringa det i någon fara. I kunnen oantastade lemna mitt hus, och
jag uppfyller endast värdens pligt, som ledsagar sina gäster till
dörren.
En ’befallande vink kom hans vänner att sänka sina vapen och
lemna vägen fullkomligt fri.
Genom en spalier af bajonetter och vilda, trotsiga gestalter
begåfvo sig spaniorerna ut i det fria.
Många bland officerarne misstänkte en list, ett bakhåll och
beklagade, att de ej hade något skjutvapen för att kunna med ett
väl-riktadt skott sträcka den man till marken, som i så många år
förstått att för dem dölja sitt verkliga sinnelag.
Förbittringen var å ömse sidor stor, och det så länge med
möda kufvade hatet ville ändtligen ge sig luft; men emellan dessa fi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
