Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•170
TOLFTE KAPITLET.
Lifdömd.
Den stora festen hos Martinez Gomez hade fått ett sorligt slut.
Cubanarens högt värderade vänner, baron Lilieswärd och dennes fru,
hade bägge två blifvit bortförda som fångar af spaniorerna.
På vägen till staden körde ett åkdon fort förbi baron Ragnar
och de båda fångförarne. Det var en så kallad volanta, ett på Cuba
och i synnerhet i Havana brukligt tvåhjuligt åkdon med solskärm.
Då det, stvrdt af den på hästen sittande kusken, med stark fart
rullade förbi, undslapp ett verkligt nödskri Ragnar.
Han hade känt igtn de åkande. Det var Cassilda Morales och
bredvid henne en ljusklädd, orörlig kvinnogestalt.
Likt en till evig förtappelse dömd syndares hopplöst förtviflade
jämmerskri ljöd det så hjärtslitande smärtsamt från baronens läppar:
— Eida! Eida!
Under tiden kämpade Martinez Gomez och hans lilla skara en
hjältemodig strid mot spaniorerna, men måste slutligen vika för
öfvermakten, och Gomez såg dervid sin ståtliga villa gå upp i lågor.
Äfven <le på stadens gator kämpande insurgenterna blefvo snart
sprängda och skingrade af de väl disciplinerade trupperna.
Det var åter lugnt i Havana. Visserligen rasade upproret ännu
i dess omnejd, men i sjelfva hufvudstaden var det kufvadt. Om
nu de upproriske icke tillräckligt tagit de spanska stridskrafterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
