Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•172
Men äfven han hade blifvit dömd till döden. Det hade icke
hjälpt, att han bedyrat, att han ej haft någon som helst del i
upproret. Öfverste Lunera och flere soldater hade uppträdt som vittnen
mot honom. För stolt att neka till, det han slagit två man till
marken och gjort motstånd, ansågs han för öfverbevisad och dömdes som
upprorsmak are.
Men i detta fall drog man sig för att på eget bevåg låta
verkställa dödsdomen, emedan Ragnar ej var spansk undersåte, och man
beslöt att öfverlemna afgörandet åt guvernören.
Så kom det sig, att Ragnar blef återförd till sin cell.
Försjunken i dystra grubblerier, satt han der på trästolen och
märkte knappast, att dörren till cellen om en stund öppnades.
Det var först ett djupt andetag, snarlikt en suck, som kom honom
att se upp.
Hans blick föll på en spansk soldat, som stod der stum på
tröskeln. Det måste vara en helt ung man, ty hans former voro
nästan kvinligt späda. Hufvuabonaden hade han tryckt djupt ned i
pannan.
Ragnar mönstrade soldaten ett ögonblick och sänkte sedan åter
likgiltigt sina ögon.
Hvad bekymrade honom denne person, som man ställt på post
här i hans cell?
Men snart nådde åter en sällsam suck hans öra och kom honom
att se upp.
Och nu sprang han hastigt upp från stolen, som om han blifvit
biten af en orm.
Soldaten hade tagit af sig hufvudbonaden, och Ragnar kände i
honom till sin gränslösa öfverraskning igen Cassilda Morales.
Kreolskan närmade sig långsamt. Äfven hon tycktes vara ett
rof for den våldsammaste sinnesrörelse. Hennes kinder brunno,
hennes ögon lyste som glödande kol, och hennes barm höjdes stormandel
Emellertid hemtade sig Ragnar fort från öfverraskningen, drog
sig tillbaka som för en pestsmittad och frågade kort och kyligt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
