- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Senare delen /
175

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•175

— Min son, mottag religionens tröst och sök deri kraft till din
sista gångl

Det ryckte vid dessa ord till i Ragnars mungipor, och hans
ansigte blef något blekare.

— Knäböj, min son, knäböj med mig och låt oss bedja! fortfor
patern.

Båda föllo på knä.

En darrande solstråle letade sig väg in i cellen och lyste så
vänligt upp den samma. Presten bad högt och i from undergifvenhet
instämde Ragnar. Lugn ocb sansad steg han sedan åter upp.

Han hade uppgjort räkningen med sin Gud.

Paterns ögon beslöjades af tårar. Den lifdömdes undergifvenhet
och lugna ståndaktighet hade rört honom mera, än kanske det
vildaste utbrott af smärta skulle ha gjort.

Med fasta steg gick nu Ragnar ut i korridoren. Här väntade
honom en afdelning soldater. Dessa ville binda hans händer.

Baronens stolta blick visade dem tillbaka, och den
kommenderande officeren beviljade hans bön att få gå ofängslad till döden.

Soldaterna formerade sig på två led och togo fången emellan sig.
Ett kort, skarpt kommandorop, och tåget satte sig i rörelse.

Vid Ragnars venstra sida gick presten och mumlade böner. Då
de kommo ut på gården, började en trumslagare slå takten till den
långsamma marschen.

Ett anfall af svaghet kom öfver den lifdömde, men han ryckte
fort åter med manlig beslutsamhet och viljefasthet upp sig och gick
fram till afrättsplatsen.

Här tryckte han den snyftande prestens hand. Den
kommenderande kaptenen ställde upp sitt manskap på bestämdt afstånd från
delinkventen, och han stod just i begrepp att utdela den ödesdigra
befallningen: gif eld.

Men i det samma hördes från hamnen den döfva knallen af ett
kanonskott. Detta hade en förunderlig verkan, ty kaptenen
kommenderade nu i stället:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:42:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/2/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free