Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•181
TRETTONDE KAPITLET.
En farlig vaktare,
Men hvad hade det blifvit af den stackars Eida, som råkat i
sin rivals våld och af denna blifvit bortförd från insurgentchefens
villa?
Jo, Cassilda, den lidelsefulla kreolskan hade fört fången till
sitt hem i staden och sedan, såsom vi sett, försökt locka den fångne
baronen till otrohet mot sin maka genom att förespegla honom
räddning ur hans förtviflade belägenhet.
Men här hade hon fullständigt misslyckats. Hon hade lidit
ett grundligt nederlag, och med bittra missräkningar i hjärtat hade
hon rnsat ut ur baronens cell.
I stället för kärlek hade hon mötts med förakt, ett förakt, som
föredrog döden framför att fatta den räddande handen.
Kreolskan rasade i sitt sinne. Hennes stolthet, hennes
egen-kärlek hade blifvit sårad på det mest kännbara sätt, och
sydländskans eldiga blod skriade på hämd. Ja, hämnas ville hon på den
olyckliga, för hvars skull hon blifvit försmådd och skymfligt afvisad.
Hon skyndade hem och satte hela huset i uppror. De
förskräckta tjänarne darrade för sin nyckfulla herskarinna, ty i vredesmod
hade denna ofta visat sig mycket grym mot dem.
Derför fanns det bland dem också blott en enda, som var henne
verkligt tillgifven, och det var en jättelik neger vid namn Cæsar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
