- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Senare delen /
233

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•233

nom, ty hans blick var stirrande stel, och likväl krusade på samma
gång ett egendomligt leende hans läppar.

Och lika egendomligt måste det förefalla, att han nu gick
utmed kyrkogårdsmuren för att utifrån lägga noga märke till den
punkt, der den skjutne blifvit nedgräfd.

Detta tillvägagångssätt var verkligen egnadt att bringa en
iakttagare på de sällsammaste förmodanden.

Sedan återvände Lunera till staden. Han hade gjort upp en
plan, hvarigenom den döde skulle förhjälpa honom till en stor triumf.

Om verkligen Martinez Gomez hvilade i grafven, och derpå
tviflade öfversten knappast, så fanns ju här en möjlighet att, om
han bara klokt betjänade sig af förhållandena, för generalen uppföra
en hjeltekomedi.

Men dertill behöfde Lunera en hjälpare, som han ej fick välja
bland soldaterna.

Derför fördjupade han sig i en labyrint af smutsiga gränder i
närheten af hamnen och stannade slutligen framför ett hus, som i
allt passade till omgifningen och gjorde ett allt annat än
förtroende-väckande intryck.

Under vanliga förhållanden skulle nog öfversten ha aktat sig
för att på ljusa dagen i uniform beträda denna trakt, men under
nuvarande krigiska tillstånd var mycket tillåtet, som eljes skulle
ha inbringat minst en sträng tillrättavisning.

Lunera knackade med värjfästet på dörren.

^Bn mörkhyad kvinna, som lämpligen kunde ha tjänat en
målare som modell till djäfvulens farmor, öppnade och neg djupt, så
snart hon fick syn på den ståtlige officeren.

Hon visste för för öfrigt tydligen hans önskan, ty utan att spilla
ett ord" pekade hon framåt den trånga förstugan, en gest, som var
nog för öfversten.

Utan att vidare bekymra sig om kvinnan gick han igenom
korridoren och steg vid slutet af den samma in i ett smutsigt rum.

Här låg i en hängmatta en till utseendet minst sagdt ruskig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:42:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/2/0233.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free