Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•235
Det få vi snart se. Men nu måste vi först följa öfversten.
Denne försvann fort från det illa beryktade kvarter, der han haft
ett hemligt samtal med en person med boflysionomi; men sent på
eftermiddagen återfinna vi honom på helt annat ställe, nämligen hos
den sköna kreolskan.
Denna hvilade på en svällande divan i sin med furstlig
rikedoms slösande prakt möblerade boudoar och såg med dyster min på
Lunera, hvilken satt der på en låg taburett bredvid henne med den
förföriska kvinnans lilla smala hand i sin och passionens glöd i sitt
ansigte.
Skymningens skuggor bredde sig kring rummet, genom hvars
öppna fönster kvällsluften inträngde, medförande den, angenäma
doften från hundradetals olika tropiska blommor.
Nu undandrog den vackra kvinnan med ett otåligt ryck mannen
sin hand och sade i rettig ton:
— Ni har alltså låtit menniskan,undkomma utan att ha en
a-ning om, hvart hon tagit vägen Och i stället för att uppbjuda allt
för att återfinna den försvunna bönfaller ni om min genkärlek. Det
är skamlöst.
Lunera bet sig i läppen.
— Ni är orättvis, invände han. Kan jag väl möjliggöra det
omöjliga? Ni vet, att jag är er trognaste slaf, och att jag gör allt
för en öm blick från edra ögon och för en ljuf tryckning af er hand.
Men äfven för min kraft äro gränser uppdragna och...
— Nog af bedyranden! afbröt honom Cassilda häftigt. Vore jag
en man och kunde röra mig som en sådan, så vore den förhatliga
för länge sedan åter i mitt våld. Men ni förmådde ju inte ens hind"
ra hennes bortförande, och jag måste nu pinas af den tanken, att
hon är återförenad med sin man. Det gjuter eld i mina ådror. Jag
försäkrar er, att jag trots förklädnaden kände igen den man, som
bortförde min fånge. Det var ingen annan än hennes man.
— Då var det i alla fall sista gången ni såg den man, som
försmått er.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
