- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Senare delen /
237

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•237

Kreolskan for upp, som om hon fått ett ordentligt piskrapp.

— Hur har ni fått veta det? framhväste hon i första
bestörtningen.

— Vaksam kärlek bar skarpa ögon, svarade Lunera med en
kylig axelryckning. Må det vara nog, att jag har vetskap om detta
besök, som lätteligen skulle kunna förskaffa er sjelf en anvisning på
en trång fångcell.

— Ska’ det vara en hotelse? sporde kreolskan med af vrede
förstäld röst.

— Ingalunda, ifall ni är förnuftig. Men glöm inte, att jag nu
ändligen tröttnat på att låta föra mig i ledband af er. Ni har
hittills lekt med mig och undan för undan ingifvit mig
förhoppningar utan att tänka på att uppfylla dem. Cassilda, ni vet,
hvad ni är för mig, ni vet, att kärleken till er kan göra mig
rasande. Hvad ni frivilligt vill skänka den der svensken, det har jag
anspråk på för min. del.

Dessa om ett länge närdt missnöje vittnande ord läto halft som
bön, halft som hotelse.

Kreolskan darrade.

Hon fick nu i en hast klart för sig, att den man, i hvilken
hon hittills varit van att se en viljelös slaf, plötsligt ville blifva
herre och herskare.

Hon stirrade storögd och nästan ängsligt på honom.

I den hastigt tilltagande skymningen stod han der stolt och
befallande framför henne, under det han nu i lidelsefull ton fortfor:

— Jag inser nog, att ni ej så lätt kan glömma den der
svensken, som så förvridit hufvudet på er. Ni säger, att ni hatar
honom, men ni skulle i denna stund flyga honom om halsen och
påtruga honom ali er gunst, om bara någon möjlighet dertill erbjöde
sig. Och ni tror, att jag då skulle kunna stå der overksam med
korslagda armar och helt beskedligt bara se på? Nej, min fröken

.sådant fiskblod har aldrig flutit i mina ådror. Tror ni det, så vet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:42:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/2/0237.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free