Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294
Men äfven mulattèn hade genomskådat Stark och såg i honom
en farlig spion samt beslöt att göra sig kvitt honom.
Derför förde han honom in i en ogästvänlig vildmark och
försvann der helt plötsligt, troende, att den hvite dermed var förlorad.
Diego hade, som vi sett/ uppnått Havana och hade der efter
ett kort besök hos sin fostermor uppsökt insurgentchefen Martinez
Gomez, hos hvilken han fann flere af dennes meningsfränder.
Han inrapporterade nu, hur det gått honom och den lilla skara
som blifvit anförtrodd åt hans ledning.
Det var en mästerligt hopkonstruerad blandning af sanning och
dikt, så att man ej kunde annat än anse honom som offer för vidriga
förhållanden. Han hade nämligen låtit påskina, att hans nederlags
endast varit följden af förräderi, och som förrädare utpekade han de
hvite i sin här, men i främsta rummet Stark.
Diego hade förstått draga majoriteten på sin sida och å nyo
befästa förtroendet till sin person.
Men der fanns en, som inte tycktes vara så lätt att öfvertyga,
och det var pater Antonio.
Den unge presten hade gifvit noga akt på mulatten, och hade
dervid tydligen kommit på underliga tankar, ty han rynkade
ögonbrynen och såg bekymrad ut.
Likväl teg han ännu och höll sig i bakgrunden, hvarifrån han
dock fortfarande noga iakttog Diego.
Dennes parti togs nu af en bland de närvarande, som högt yttrade:
— Vi kunna vara glada, att vår präktige bundsförvandt Diego
sluppit helskinnad undan affären med spaniorerna. Jag hoppas och
tror, att han i vår befrielsekamp med lysande resultat äfven
hädanefter kommer att spela en ledande rol...
— Ja, såvida han äfven hädanefter lyckas undgå den hundrade
gånger om förtjänta snaran, inföll här en röst från dörren i obeskrifligt
torr, sarkastisk ton.
Det var en fullständig öfverraskning.
Men under det de andres hållning endast vittnade om förvåning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
