Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
301
nu ligga i ruiner. Jag har länge tänkt på en sådan händelse som
den, hvilken i dag öfverraskade oss, och redan för flere månader
sedan vidtagit åtgärder deremot, i det jag under taket anbringade
starka minor, hvilka kunde bringas att explodera genom det som
tändsnöre tjänstgörande tåget, hvilket nu också skett.
. En af sällskapet kunde icke underlåta att brista ut i ett
jublande hurrah cch gillande klappa Gomez på axeln, hvarvid han
anmärkte :
— Det var en mästerkupp, don Martinez.
. — Jubla inte för tidigt! svarade cubanaren med den honom
alltid i farans stund egna, metall klingande, hårda klangen i rösten.
— Om vi också för våra förföljare afskurit möjligheten att
följa oss på denna väg, så är vår belägenhet i alla fall ganska kinkig,
ty vi måste nu våga försöket att stjäla oss midt igenom de
sannolikt af explosionen alarmerade trupperna och lemna Havana. Men
innan vi nu gå nya faror till mötes, måste vi göra oss kvitt
förrädaren, som hädanefter bara skulle bli oss till hinder. Har någon af
er händelsevis remmar eller snören på sig, så att vi kunna fängsla
den lifdömde?
Mulatten, som nu såg döden för ögonen, bar sig åt som en
besatt, skrek och väsnades och kunde knappast betvingas.
— Stoppa först af allt till munnen på honom! .befallde Gomez
Strax derpå kväfdes mulattens skrik af en försvarlig kafle.
Sedan tryckte man honom till ® marken och fängslade honom till
händer och fötter.
Cubanaren betraktade förrädaren med en lång, dyster blick,
sedan vände han sig bort och bestämde:
— Säkerligen är det för hvar och en af oss motbjudande att
spela bödel. Låtom oss derför kvarlemna Diego i dessa rum, som
endast högst sällan beträdas af menniskofot! Hans öde kan icke
gerna bli annat än ett långsamt försmäktande, och han har inte
gjort sig förtjänt af någonting bättre.
Ingen enda röst höjdes till dei}’ dömdes förmän. Den stackars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
