Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
315
TJUGUTREDJE KAPITLET.
Prest och soldat.
Mulatten hade i sin bikt för pater Antonio yppat saker, som
voro af högsta vigt för hela upproret på Cuba, men han fick ej till
någon nämna ett ord derom, ty bikthemlighetens okränkbart heliga
sigill tillslöt hans läppar.
I hans bröst rasade en storm, som nästan oemotståndligt ville
bryta ut, och likväl måste han betvinga den, likväl fick han hvarken
för egen eller andras dèl göra bruk af hvad han hört.
För första gången i sitt lif kände pater Antonio, att äfven
prestdrägten kan blifva en förfärlig börda.
Dt? t tryckte honom svårt, att han måste säga sig, det han genom
sin ed vore bunden att ej företaga något, som i ringaste mån liknade
ett åsidosättande af pligten.
Hvad han hört af Diego, det måste han utplåna ur sitt minne,
som om han aldrig hört det.
Hur bittert, hur oändligt srårt det än var för honom, måste
det likväl ske.
Med släpande steg begaf han sig till kyrkan för att der söka
tröst och styrka i sin hårda själskamp.
Framför det altare, som bär Guds sörjande moders nådsbild,
kastade han sig på knä och stammade böner om befrielse från de
kval, som nu söndersleto hans hjärta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
