Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
317
— Ja, söker ni pater Antonio, så är det jag, min herre,
svarade han lugnt.
— Var då god och följ mig! förklarade officeren kart och
bestämdt.
Den unge presten rätade upp sig något högre.
— Har ni fått befallning att arrestera mig, min herre?
— Jag är inte berättigad att afgifva några förklaringar, svarade
officeren med en axelryckning. Följ mig bara!
Han gick till prestens venstra sida, antydde med handen, åt
hvilket håll man skulle gå, de fyra soldaterna anslöto sig på något
afstånd till dem, och så vandrade man genom de tämligen
folktomma gatorna, utan att pater Antonio visste, hvart man ämnade föra
honom.
Med någon förvåning märkte han, att det ej bar i väg till
citadellet, såsom han förmodat, utan i stället till regeringspàlatset.
Hvad skulle väl det betyda?
Paterns förare yttrade lågmält några ord till den vakthafvande
officeren, och en liten stund senare kom en ordonansofficer, hvilken
höfligt vände sig till presten med orden:
— Var.god följ mig, herr pater!
Stum böjde kyrkans tjänare på hufvudet och följde efter
adjutanten.
Utanför en dörr i första våningen stannade den senare och
uppmanade presten att stiga in.
Ännu var pater Antonio kraftigt genomträngd af den djupa
andaktens upphöjda känsla, hvarför han utan spår af rädsla eller ångest
steg in i rummet.
Med lugn, säker hållning gick han fram ungefär till midten
af rummet, innan han stannade.
Han var ensam.
För ingången till det bredvidliggande rummet hängde tjocka
portierer.
Nu hördes innanför dessa fasta steg och sporrars klingande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
