Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
328
TJUGUFJERDE KAPITLET.
I röfvarhänder,
Men hade då Eida verkligén funnit den glömska, den befrielse,
som hon sökt i vågorna, sedan lifvet blifvit så outhärdligt?
De på den lindrigt krusade vattenytan sig utbredande ringarne
förrådde stället, der hon sjunkit i djupet.
Flere personer närmade sig just i det samma på kajen, fingo syn
på den ljusklädda fruntimmersgestalten och satte genast af i
språngmarsch, så snart Eida försvunnit.
— Här har någon ^olycka inträffat, förklarade en af männen i
dämpad ton och pekade på de försvinnande vattenringarne. Hör du,
Juan, hoppa efter och fiska upp henne! Du är ju den skickligaste
simmaren bland oss.
Den tilltalade lät ej be sig två gånger.
— Det må vara händt! sade han.
Dermed tog han djärft ett språng från kajen ned i vågorna.
Vattnet stänkte högt upp och slog med ett gurglande ljud
samman öfver hans hufvud.
Länge förblef han nu osynlig.
Men när han åter visade sig på ytan, höll han med venstra
armen ett blekt fruntimmer, under det han med den högra kraftigt
klöf vågorna.
Hans kamrater hade under tiden skyndat nedför en till vatten-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
