Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
342
Joel Gavotti var inte lätt att vinna.
Han kom med så många betänkligheter och invändningar.
Resultatet af förhandlingen vardt emellertid icke så
otillfredsställande. Uöfvaren begärde bara tid på sig för att cfverväga saken.
Det hade nu blifvit dager, och de båda svenskarne gjorde en
rond kring banditlägret, ty naturligtvis intresserade det dem att se,
hur det här såg ut. Det var ju någonting nytt för dem, i synnerhet
för Dahlin.
ßätt som de gingo der och hade kommit till en aflägsen del,
öfverraskades Stark deraf, att Diaz närmade sig och bedjande lade
sin hand på hans arm.
— Låt mig säga er ett ord, herre!
— Hv,ad vill ni? frågade Stark, som med sin följeslagare stannat.
Stråtröfvaren redogjorde med få ord för det öde, som väntade
fången.
— Och hvad ska’ jag göra åt den saken? frågade Stark.
— Om ni har något inflytande på Joel Gavotti, så försök att
rädda den olyckliga, herre! Hon är verkligen en engel i oskuld, och
hon skulle bli vansinnig af förtviflan, om hon verkligen prisgåfves
åt alla mina kamraters lustar. Kaptenen rådgör just nu med de
förtrognaste bland sina förtrogna och skall derför ej ge akt på oss.
Har ni bara sett fången, så skall en liflig åstundan att rädda henne
komma af sig sjelf.
Stark höjde likgiltigt på axlarna.
Saken intresserade honom i och för sig icke så synnerligen, ty
det föll honom inte alis in att tänka, att han här bland banditerna
kunde träffa på en varelse, som verkligen förtjänade deltagande.
Han var fastmer böjd för att i svartsjuka söka bevekelsegrunden
till Diaz1 förhållande.
Emellertid lät han slutligen förmå sig till att i hemlighet kasta
en pröfvande blick in i kojan.
Men då blef hans blick stirrande, och hans eljes alltid så lugna
min förrådde häftig förskräckelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
