Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
350
De båda svenskarne kunde icke gerna undandraga sig denna
inbjudning.
De togo plats i röfvarenas krets, och Dahlin åhörde lugnt de
loftal, som egnades honom.
Denna segerfest urartade snart till ett vildt dryckeslag.
Stark och Dahlin aktade sig dock visligen för att taga sig för
mycket till bästa.
Annat var förhållandet med banditerna och. deras anförare.
De stjälpte i sig de tunga spanska vinerna som vatten.
Följderna häraf kunde naturligtvis icke uteblifva.
Man pratade och skrek häftigt om hvarandra, berättade en massa
hjeltèbragder ur banditlifvet, korteligen, råkade allt mer och mer in
i ett tillstånd, som slutligen började oroa de båda gästerna, i ali
synnerhet Stark.
Festen varade ända till kvällen.
Solen gick just ned, när Gavotti, rusig af vin, reste sig upp
och sluddrande tilltalade Dahlin och Stark:
— Det är på tiden, att vi ta oss en liten slummeraria, mine
herrar. Gören det bekvämt åt er här i närheten, och skulle ni
möjligen få höra kvinnoskrik, så låten inte det störa er nattro I
Dahlin skiftade färg och var i ett nu på benen.
— Stopp lite’, herr Gavotti! utbrast han. Vi måste först bli
ense om det pris, som vadet gällde.
Röfvaren skrattade.
— Det har väl ingen brådska, herre. Jag för min del är
åtminstone inte för tillfället lifvad för att befatta mig med sådana
småsaker.
Dermed vände han sig om och styrde , på vingliga ben kosan
bort mot kojan.
Mep då visade tusenkonstnären, att äfven han kunde vara
beslutsam och bestämd, när det gällde en allvarlig sak. Han stod
genast vid röfvarens sida och lade sin hand på dennes axel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
