Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
355
kommo hvinande emot dem, häpnade de och sökte fort^efter någon
betäckning.
Och nu utspann sig en strid på eldvapen med alla de episoder
af mej* eller mindre hemsk natar, som bruka vara förknipppde
dermed.
Banditerna och deras båda anförare värjde sig visserligen med
dödsföraktande mod, men trängdes af öfvermakten allt längre
tillbaka, tills de slutligen stodo på en hög, mot hafvet sluttande
bergplatå, der de ej kunde retirera längre.
Stark mönstrade återstoden af sin glesnade skara.
Med honom och Dahlin återstodo ännu tolf man; alla de
and-dra hade spanska kulor bortryckt.
leke ens den sanguiniske tusenkonstnärøn hängaf sig längre åt
hoppet att här segra; han, och med honom alla de andra, stred
numera blott för sällskap i döden, och han sörjde äfven för, att detta
sällskap skulle bli ansenligt stort, ty för hans kulor måste den ene
efter den andre af de påträngande spanska soldaterna bita i gräset.
Man sökte nu, så godt sig göra lät, betäckning bakom stenar
och kringspridda klippblock och höll så ännu en god stund
regeringstrupperna i schack.
Nu först, när Dahlin mellan ett par klippblock gaf sig tid att
åter andas, såg han sig om efter Eida och indianen.
Båda voro försvunna.
Han gjorde Stark uppmärksam härpå.
Denne erinrade sig nu, att indianen för minst en timme sedan
tillropat honom, att han borde ansluta sig till honom och Eida.
Men i stridens hetta hade han då knappast lagt mär^e dertill.
Men nu slog han sig med en ed för pannan, ty han visste ju,
att indianen var hemmastadd här, att han noga kände till hvarje
grotta, hvarje kryphål i denna klipplabyrint.
Säkerligen hade han med Eida gömt sig i någon grotta, och
då måste Stark erkänna, att han dragit sig in i en riktig
återvändsgränd, när han icke med Dahlin i rätt tid lemnat röfvarena för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
