- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Senare delen /
373

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

-373

lian tänkte åvägabringa ett klart tankeutbyte, det var henne’ ännu
en gåta.

Hennes granne förstod emellertid så småningom att med sina
knackningar leda Eidas uppmärksamhet till fönstret.

* Hon försökte öppna detta.

Efter åtskilliga fruktlösa försök lyckades det henne.

Fönstret gick inåt, och det utanför anbragta järngallret var så
glest, att man bekvämt kunde sticka ut hufvudet mellan ett par
järnstänger.

Eida gjorde det och såg åt höger. -

Der upptäckte hon genast presten, som likaledes stuckit ut
hufvudet mellan ett par järnstänger.

Och nu kände hon äfven igen honom.

Det var ju pater Antonio, samme prest, som sammanvigt henne
med Ragnar.

Patern lade nu varnande fingret på läpparne och visade med
den andra handen på den der nere vandrande vaktsoldaten.

Med dessa gester ålade han henne att ej gifva något ljud ifrån sig9

Eida blinkade åt honom och såg sedan frågande på honom»

Genom sitt minspel uppmanade han henne att tills vidare stå
kvar, der hon nu stod. Sedan drog han åter in hufvudet.

Den unga frun var fullkomligt okunnig om hvad han åsyftade
med allt detta; men när han om några minuter åter visade sig och
hon såg, att han långsamt och försiktigt sköt tillv-henne en på en
stark järntråd fäst pappersremsa, då förstod hon.

Hon förstod och darrade tillika. .

Det klaraste månsken belyste väggen, så att en upptäckt var
oundviklig, ifall vakten der nere händelsevis kastade en blick uppåt.

Darrande utsträckte Eida handen mot pappersremsan, som
långsamt kom sväfvande emot henne.

Och äfven i prestens på soldaten spejande riktade ögon låg
tydlig frukten för en olycksalig mellankomst.

Men vakten der nere tycktes inte alis tänka på, att någonting

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:42:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/2/0373.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free