- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Senare delen /
375

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

-375

danten, hvars underdåniga uttryckssätt förrådde, att den besökande
måste vara af synnerligen hög rang.

Eida hade stigit upp och motsåg icke utan rädsla, hvad som
nu skulle komma.

Några minuter förflöto,, innan det åter blef tyst der ute. Nu
öppnades dörren, och öfver tröskeln steg en officer, som fången aldrig
förr sett. 4

De breda guldränderna på hans hufvudbonad sade henne
emellertid, att han måste vara general.

En lindrig darrning genomlopp henne, ty under närvarande
förhållanden kunde det icke gerna vara någon annan än general Weyler,
Cubas nye guvernör.

Och om honom, som skildrades såsom en modern Alba, hade
hon redan hört tillräckligt, för att nu känna fruktan.

Weyler hade antagligen något skäl att icke låta detta besök
hos fången bli så allmänt bekant, ty han hade tryckt hufvudbonaden
djupt ned i pannan och dessutom kastat om sig1 en lätt kappa, hvars
krage han bar uppslagen.

På så sätt syntes endast en del af hans ansigte, den väldiga
kroknäsan och de martialiska, öfver mungiporna nedhängande
mustascherna.

Hvad kunde han väl ha för skäl till en sådan försiktighet, som
ju rent af var en maskering?

Och äfven nu iakttog han samma försiktighet, fastän ju ingen
obehörig här gaf akt på honom.

Hans sporrar framkallade ett klingande ljud, när han nu
långsamt steg fram i rummet och med en stickande blick fixerade Eida,
samtidigt medelst en stum gest uppmanande henne att sitta ned.

Eida tyckte, att denna blick, som syntes hafva något af ormögats
hemlighetsfullt förlamande kraft, ville tränga till det innersta djupet
af hennes själ, och darrande sjönk hon tillbaka ned på stolen.

Weyler stödde sin knutna hand mot bordskifvan, kastade liksom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:42:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/2/0375.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free