- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Senare delen /
378

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

-378

skyldig till det, hvarför ni anklagar mig, och om alltså insurgenterna vore
mina vänner och bundsförvandter, skulle jag dock hellre modigt dö,
än jag förrådde dem. Tusen dödar skulle icke kunna tvinga mig
att handla så äreförgätet, utan skulle jag i stället gerna dö i det
medvetandet, att mitt blod flöt för en ädel sak, för Cubas frihet.

Dessa ord utöfvade en sällsam verkan på guvernören.

Qan lutade sig tätt intill fången och mumlade:

— Lyckligt det land, som fostrar söner och döttrar med sådana
tänkesätt och med sådant mod, fru friherrinna! Jag skulle önska,
att alla här på Cuba besjälades af sådana känslor.

Detta var så oväntadt märkvärdiga yttranden, att Eida ej kunde
annat än misstro sina egna öron.

Men Weyler tillade efter ett ögonblicks paus i ännu lägre ton:

— Min fru, tillbakahål] hvarje ljud och rörelse af öfverraskning!
Bevara ali er sjelfbeherskning och ert kallblodiga mod, på det att

i jag för er må kunna öppna portarne till detta fängelse!

Och han tog af sig mössan samt vek ned kappkragen för att
visa Eida ett ansigte, som föreföll henne så märkvärdigt bekant.

— Var tyst och försiktig, min fru! Betrakta sminket på mina
kinder och de konstgjorda rynkorna och fårorna! Tänk er allt det
borta, tänk er vidare de hvita mustascherna svarta och säg mig
sedan, hvem som står inför er: Weyler, vår bödel, eller Martinez
Gromez I

Det var sannerligen ej att undra på, att Eida trodde sig drömma.

• Var det väl möjligt, att hon här inom de fasta
fängelsemurarna såg den man framför sig,’som var själen i hela upproret?

Var det väl möjligt, att en person kunde vara till den grad
oförväget djärf, att han inträngde här under guvernörens mask?

Och när hon nu närmare granskade den besökandes anletsdrag,
måste hon andå tillstå för sig sjelf, att en man verkligen haft mod
dertill, och att denne man ej var någon annan än Martinez Gromez.

Men långt ifrån att bli glad häröfver, hviskade hon ängsligt:

— För Gl-uds skull, don Martinez, hvad har ni vågat?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:42:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/2/0378.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free