- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Senare delen /
380

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

-380

da samtalet trängt ut, tydligen öfvertygad om, att en vändning
inträdt i fångens ode.

I strängt militärisk hållning rätade han upp sig och åhörde den
förmente guvernörens befallning, som nu yttrade:

— Frun har fogat sig i mina förslag och skall ledsaga mig.
Sörj för, att jag på vägen till porten och vid denne icke blir allt
for mycket uppmärksammad! De egendomliga förhållandena göra
det till en pligt för mig att så mycket som möjligt bevara
hemligheten och ej bli observerad af obehöriga personer. Grå fore, herr
öfverste, och träffa förberedelser, så att icke posterna vidare ge akt
på mig och vakten vid porten icke träder under gevär!

Han talade precis som guvernören, kallt och befallande.

Kommendanten var naturligtvis genast beredd att till alla
delar uppfylla den allsmäktige herskarens på ön befallningar.

— Skall ske, herr general, svarade han tjänstvilligt.

Dermed vände han sig om och steg nedför trappan.

Efter följde den falske guvernören, sox nödgat Eida att lemna
rummet och nu bjöd henne armen.

Allt gick förträffligt.

Den oförvägna befrielseplanen tycktes skola lyckas fullkomligt.

Man hade uppnått porten.

Kommendanten hade gifvit alla vakter en vink att draga sig
tillbaka och öppnade nu sjelf en liten i den stora porten anbragt
port för att släppa ut paret.

Tänk, om han anat, hvilka tankar och känslor, som nu
besjälade dessa båda!

Då syntes på afstånd ett öppet ekipape närma sig.

Trots sitt kallblodiga mod kunde cubanaren vid denna syn ej
värja sig för en lindrig darming.

Han hade nämligen känt igen den verklige guvernörens vagn
och måste tillstå för sig sjelf, att nu en fullkomligt oväntad och högst
ödesdiger fara hotade.

En lara, som knappast vidare stod att undvika, och som kräfde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:42:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/2/0380.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free