- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Senare delen /
386

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

-386

— allt detta förmådde ingen af de deltagande eferåt riktigt förklara.

Det var ett skrik och ett larm öfver ali beskrifning på den
öppna platsen framför citadellets port.

Gromez rusade fort i väg med sm börda och lyckades verkligen
vilseleda och undkomma sina förföljare, tack vare sitt mod att våga
sig raka vägen till kreolskan Cassildas bostad.

Der praktiserade han sig med sin följeslagerska in i trädgården.

Händelsevis befann sig kreolskan der för tillfället. Hon hade
haft besök och sedan gått ned i trädgården, ty vissa underrättelser
hade gjort, att hon icke alis kunde tänka på att gå till hvila.

Hon befann sig i en sådan sinnesstämning, att hon nu
omöjligen skulle kunnat sofva, hvarför hon föredragit en promenad, som
hon hoppades skulle verka lugnande på hennes nerver.

En god stund hade hon promenerat der fram och åter i
gångarne och till sist tagit plats i en öppen paviljong, ett slags tempel,
uppburet af smäckra marmorpelare8 och i midten prydt med en staty
af Apollo.

flätt som hon der satt, försjunken i tankar, kom ett buller i
närheten henne att se upp.

En man stod alldeles invid henne.

Cassilda for upp.

— Martinez Gromez, stammade hennes bleka läppar.

Cubanaren fattade hastigt kreolskans båda händer, tryckte dem
innerligt och böjde ett knä, under det han mumlade:

Ja, Martinez Gomez, hvilken som flykting träder inför er
och af er begär räddning. Spaniorerna ha jagat mig som ett
vilddjur. De jagade mig, emedan jag för er skull kastade mig i en
fara, som jag i början var vuxen, men som sedan tog en olycksalig
vändning. Se på mig, betrakta den nu förstörda mask; hvaraf jag
betjänade mig för att kunna infria det löfte, som jag gaf er vid vårt
senaste mötel Betrakta denna rispa på min axell Det var en
värjstöt, som skar sönder min röck, och den var så allvarligt menad som
möjligt; det var nämligen min dödsfiende Luneras värjspets, som rik-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:42:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/2/0386.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free