Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-410
TJUGUÅTTONDE KAPITLET:
Kreolskans nederlag.
Det var en öfverraskning, som i första ögonblicket formligen
förlamade Gomez.
Denna känsla varade dock icke länge.
Och nu inträffade någonting högst egendomligt.
Det skulle kanske icke ha varit så svårt för insurgentchefen att
slunga ifrån sig angriparen; i alla händelser skulle man väl icke
ha kunnat tänka sig annat, än att han skulle göra ett förtvifladt
motstånd.
Men det gjorde han inte alis, utan stod der i stället så godt
som alldeles stilla, from som ett lam.
Ja, det såg nästan ut, som lifvade ett leende hans drag, när en
annan person nu med nästan ljudlösa steg skyndade till för att bistå
den förste angriparen.
Och när handen på hans mun nu för ett ögonblick sköts något
åt sidan, mumlade han:
— Jag ber er, herr Dahlin, och äfven er, herr baron, att inte
vara allt för hårdhändta mot er trognaste vän.
Dessa ord kunde ej annat än framkalla en gränslös förvåning
hos de båda flyktingarne, som hållit sig gömda under trappan.
Ragnar lät den dolkbeväpnade handen sjunka ned och stirrade
frågande på cubanarens mörkbruna ansigte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
