Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-431
hvilken de ofta vandrade bort till en närbelägen källa, en matta,
som omöjligen kunde tänkas praktfullare och mjukare, för dem var
det i det vackraste blå strålande himlatältet ett tak, som de omöjligen
skulle kunna önska sig härligare och mera fängslande, hvarken om
dagen, då den tjusta blicken inträngde i azurns outgrundliga djup,
eller om natten, när på det allt mer och mer mörknande firmamentet
stjärna efter stjärna flammade upp, tills slutligen en oräknelig här af
i alla färger strålande ädelstenar syntes smycka himlahvalfvet.
Och de höga, smäckra stammarne i den skog, som på ena sidan
flankerade lägret, voro i deras tycke lika många pelare, vackrare
än sådana af finaste marmor, ty deröfver hvälfde sig ett tak, från
hvilket ofta nog ett blomsterregn föll ned, och i hvilket en
mångfald af sångfåglar rörde sig, med sina smekande och smäktande toner
afbrytande den högtidliga stillheten, under det de älskande i
drömmande tystnad derinunder vandrade bort till en hemlighetsfullt
porlande och mumlande källa, hvilken ur jorden framsprang mellan ett
par mossbelupna klippblock.
Detta var i synnerhet Eidas älsklingsplats, och det med skäl,
ty säkerligen fanns det icke på många mils omkrets en fläck af så
sagolikt tjusande, ja, förtrollande skönhet som just denna.
Sjelfva källan beskuggades af en trädjättes lummiga krona.
Vid foten af den väldiga trädstammen svällde rötterna,
öfver-klädda med sammetslen mossa, upp ur jorden, på så sätt bildande
en naturlig sittbänk, på hvilken de älskande gerna drömde bort
några af dagens timmar.
Ty till ljufva drömmar inbjöd hela sceneriet med sin fridfulla
stillhet, till ljufva drömmar och ömma smekningar, som försätta
menniskobarnen till en annan verld, full af idel sällhet.
Det fcvar de båda makarnes kärleksparadis, hvilket de nästan
med ett slags änglig svartsjuka vaktade för andras blickar.
Det var ett paradis, hvari de icke behöfde frukta någon orm.
Eller skulle äfven här ormen lura i det fördolda?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
