- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Senare delen /
437

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

-437

Men likväl lurade redan i det fördolda förderfvet och slöt sig
allt trängre omkring det intet ondt anande äkta paret.

Så ofta nu Ragnar och Eida sutto vid källan under det
lummiga trädet, glödde ur den tätlöfvade kronans dunkel ett par hemskt
fosforescerande ögon ned på dem och följde noga hvarje deras rörelse.

^ länge de uppehöllo sig under trädet, förrådde intet ljud
uppifrån den väldiga kronan, att en fara lurade på dem.

Men vandrade de på aftonen tillbaka till lägret, då prasslade det
bland löf och kvistar, och en äfventyrlig gestalt följde med hemsk
envishet efter i deras spår.

Ljudlöst smög sig denna sällsamma varelse efter dem, hvarvid
hans stora ögon oafvändt voro fästa på Eida.

Det hade nu passerat upprepade gånger, utan att de båda makarne
märkt det.

På ett visst afstånd från lägret stannade alltid regelbundet den
underliga figuren, liksom skydde han hvarje beröring med menniskor.

Så hade han äfven i dag gjort.

Under det de älskande närmade sig lägereldarne, stödde sig deras
besynnerlige förföljare på en klubba, tydligen tillyxad af ett med
roten uppryckt träd, och såg med ett sällsamt uttryck efter de i den
hastigt inbrytande skymningen försvinnande.

Det såg nästan ut, som glänste då i hans stora ögon något,
liknande svårmod, som kom blicken att stråla i en fuktig glans.

Ragnar, som på något afstånd händelsevis kom att vända sig
om, trodde sig se de skugglika konturerna af en mensklig figur, utan
att likväl lägga någon särskild vigt dervid; ty insurgenterna voro
ju så många, att någon af dem mycket väl af en eller annan
anledning kunde ha begifvit sig i väg hit bort.

Då de kommo in i lägret, lade de der märke till en viss
uppståndelse.

Insurgenterna stodo der gruppvis, ifrigt pratande och
gestikulerande, under det bud ilade hit och dit och det i synnerhet framför
Grarcias tält rådde ett synnerligen rörligt lif.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:42:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/2/0437.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free