Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-440
menade baronen, som icke kunde värja sig för ett visst svårmod vid
tanken på de lyckliga stunder, som han just här upplefvat.
Garcia nickade instämmande och svarade:
— Ovilkorligen| Jag hoppas, det Giromez genom den
underrättelse, som jag tillställt honom, känner sig föranlåten att sjelf
återvända till oss. Han har redan varit borta länge nog för att icke
uppnå sin afsigt, om han icke redan uppnått den. Jag tror för
öfrigt inte, att Weyler gått i den fälla, som man gillrat för honom,
ty han är ingalunda den man, som är med om fredliga fester, när
han vet sina soldater vara fienden på spåren.
Den, som något kände till guvernörens karaktär, måste finna
denna slutledning fullt logisk, och den aftvingade också baron
Ragnar en instämmande gest.
Men hur tänker ni er min maka och mitt förhållande under
sådana omständigher? frågade han derpå.
— Hvad den saken beträffar, svarade Garcia, så öfverlemnar
jag afgörandet åt er sjelf och Gomez. Skulle han icke återkomma
hit, innan vi bryta upp, så skulle jag åt er kvarlemna en stark
betäckning, alldenstund jag ingalunda vill utsätta er fru för en
forcerad marschs tusende tillfälligheter, besvär och ansträngningar, för att
nu inte tala om en eventuel strids faror.
Baron Ragnar kände en börda lyft från sitt b:öst.
Det var just de af Garcia betonade argumenten, som för Eidas
skull förorsakat honom stora bekymmer.
Hvad skulle väl också en svag kvinna uträtta på en marsch,
som dagar bortåt kunde sträcka sig in i de mest ogästvänliga trakter ?
Efter en rådplägning, söm drog tämligen långt ut på tiden
emedan en massa enskildheter dryftades, upplöste Garcia församlingen.
Men på någon egentlig hvila var dock icke mera att tänka.
Insurgenterna, underrättade om dea förestående marschen, lade
sig ej att sofva, utan församlade sig omkring eldarne, iståndsättande
vapen och ammunition och dervid uppstämmande glada sånger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
