Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-442
då tjäna dessa som vägvisare till det tämligen undangömda
tältet.
De öfriga hade slagit läger på cirka femtio stegs afstånd från
källan, alldenstund den bakom tältet sig brant höjande klippväggen
ovilkorligen hindrade hvem som helst att närma sig från detta håll
och baron Ragnar med anledning af Eidas bön att få vara så ostörd
som möjligt på sin älsklingsplats befallt det.
Ungefär vid middagstiden anlände det första budet från Gomez.
Stanna kvar på den valda platsen, tills något annat råd komme,
det var det budskap han framförde.
Utan att ana, att denna orientering kunde blitva honom till
någon nytta, lät Ragnar insurgenten beskrifva det enstaka belägna
värdshuset och dess iäge.
Efter en kort rast red mannen åter bort’ och under återstoden
af dagen inträffade ingenting anmärkningsvärdt.
När kvällen kom, begaf sig Ragnar ännu en gång till manskapets
vakteld, inskärpte hos männen nödvändigheten af att hålla ögonen öppna
och återvände sedan långsamt till tältet.
Det var en underbar tropisk natt med sina otaliga
hemlighetsfulla behag, som utbredde sig öfver den lilla, till större delen af
tamarindträd bestående skogen.
Ragnar slog tillbaka den främre tältväggens båda halfvor och
öppnade derigenom en friare utsikt åt skogen till.
Eida hvilade på den provisoriska divanen och lyssnade drömmande
till källans sorlande mummel, endast då och då yttrande ett par ord till
svar på någon anmärkning af maken, hvilken satt sig i hängmattan,
rökte sin cigarrett och likaledes halft drömmande blickade ut i skogen.
Utan att han sjelf märkte det, blefvo dervid hans ögonlock tunga,
han sjönk bekvämt tillbaka i den luftiga bädden, hvars sakta gungande
rörelse vaggade honom i sömn, ban visste icke sjelf, huru.
Sammalunda gick det Eida.
Och det var ju inte så mycket att undra på, då de båda makarne
knappast fått en blund i sina ögon förliden natt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
