Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-444
Och i detta djupa mörker, som skyddande omslöt hvarje
föremål, syntes nu ingenting vidare än de der båda lysande ögonen, som
på cirka en och en half meters höjd öfver jorden förhöllo sig
alldeles stilla och orörliga.
Ragnar sof djupt och tungt, när plötsligt ett gonomträngande
skri kom honom att förvirrad fara upp.
Var det hans älskade hustrus röst?
Han var nästan med ett enda hopp ur hängmattan och borta
vid divanen.
— Eida!
Halfkväfdt kom hennes namn öfver hans läppar.
Hans trefvande hand hade funnit bädden tom.
Men ännu var den varm.
Alltså måste Eida alldeles nyss ha lemnat den.
Men det förfärliga skriket?
Hade det endast varit en gyckelbild i drömmen af hans fantasi?
Men der ute hördes nu snabba steg och ett sorl af röster fort
närma sig.
Följaktligen kunde skriket ändå icke ha varit en blott inbillning.
Grripen af en obeskriflig ångest, störtade baron Ragnar ut i det
fria.
Allsmäktige, hvad var det der?
Hvilken vildt fantastisk figur klättrade der uppför den för
menniskofot så godt som alldeles otillgängliga klippväggen och höll
Eida med ena armen tryckt mot sitt bröst?
Det upplösta håret syntes i månskenet fladdra kring hennes
hufvud, hvilket slappt hängde ned af odjurest axel. Hennes röfvare
betjänade sig med en obegriplig vighet af remnor och små utsprång
till en väg, så svindlande, att männen der nere stodo slagna af
förlamande fasa.
I hvarje ögonblick väntade de att få se röfvaren med sitt byte
störta ned i djupet och krossas mot klippblocken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
