- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Senare delen /
460

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

-460

Ingenstädes syntes någon smuts, ingenstädes affallet af invånarens
vegetabiliska föda.

I jämförelse med negrernas och öfrige färgades på Cuba af
smuts halft igengrodda bostäder rådde här en rent af pedantisk
snygghet och renlighet.

Besjälad af åstundan att om sin vaktares egenskaper förskaffa
sig en så vidtomfattande kännedom som möjligt, undersökte Eida
hyddans inre i alla riktningar.

Mest intresserade henne den af sjelfva klippan bildade väggen,
alldenstund hennes sökande blick på den trodde sig se halft
utplånade linier och figurer och den mörka, gapande öppningen i"
bakgrunden redan förut ådragit sig hennes uppmärksamhet.

Hon gick narmare och upptäckte icke utan förvåning skulpturer,
som säkerligen redan i den grå forntiden blifvit gjorda i klippan, ty
de voro numera tämligen otydliga.

Hvad de skulle föreställa, det kunde man inte så noga se.

Vatten hade antagligen under århundradens lopp nött på dem,
så att man numera endast kunde urskilja vissa konturer och linier,
hvilka ännu till största delen erinrade om menskliga figurer.

Men det märkvärdiga härvid var, att alla dessa halft utplånade
bilder tycktes vara vända mot den öppning i klippväggen, som förut
väckt Eidas särskilda uppmärksamhet.

Hon vände sig om och blickade ut i det fria.

Hon ville nämligen icke i detta sitt förehafvande bli öfverraskad
af skogsmenniskan.

Men hennes vaktare var på långt afstånd sysselsatt i en palm,
och Eida kunde derför anta, att hon skulle få tid på sig till att ostördt
fortsätta sina efterforskningar.

Det i hyddan inträngande ljuset från den dalande solen
upplyste den tillräckligt för att sätta Eida i tillfälle att tämligen noga
kunna betrakta och undersöka allt.

Längre in mot hvalfvets medelpunkt hade skulpturerna lidit

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:42:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/2/0460.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free