Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
474 .
alla upptänkliga sätt marterat indianerna för att få éem att bekänna,
men allt förgäfves.
Antingen de nu ingenting vetat om dessa skatter, eller om de
ståndaktigt vägrat att yppa hvad de visste, det lemna vi derhän,
resultatet blef i alla fall det, att ingen lyckades komma under fund
med, hvar de sagolika skatterna stodo att finna.
Sedan dess hade århundraden förflutit.
Och nu hade Eida, främlingen i detta land, genom ödets
underbara skickelse blifvit förd’ just till den plats, som generationer
förgäfves sökt.
Hon trodde sig nu också kunna förklara, huru det egentligen
förhöll sig med liken i den första grottan.
Det var ingen vanlig begrafningsplats, liksom det icke heller
var några vanliga döda, utan de slafvar, som på uppdrag af sin rike
och mäktige herskare här hopat skatterna, och som sedan, för att
fullständigt utplåna hvarje spår, blifvit mördade.
Detta var Eidas tankegång, under det skogsmenniskan förde
henne tillbaka till hyddan.
Och det låg i sakens natur, att hon här trodde sig se ett
skimmer af hopp, ty hade den der indianen här hemtat sina guldtackor,
så måste det också finnas en andra ingång till dessa grottor, en
ingång, som hon förr eller senare kunde begagna till flykt.
Skogsmenniskan hade å nyo krupit ned vid hennes fötter och
visade uppmanande på det medtagna instrumentet.
Då detta endast var en prydnadssak, som kanske en gång hängt
i en konungs palats eller i ett tempel, var det knappast att tänka:
att man kunde begagna det.
Strängarnes ljud motsvarade heller inte de minsta anspråk, mm
man kunde ställa på ett musikinstrument.
Det vardt inte stort mera än ett missljudande klinkande.
Men detta tycktes i alla fall bereda Eidas åhörare en stor
njutning, ty han lyssnade så uppmärksamt, som om han hert den
skönaste musik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
