Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-476
Det var svårt att afgöra.
Eida begaf sig in i flera af dem, men vände snart åter om, ty
flerfaldiga sympton talade städse för, att hon befann sig på orätt väg.
Ater igen stod hon i kratern och öfverlade.
Por guldtackorna och de mångfaldiga dyrbara föremål, som lågo
uppstaplade under ett skyddande utsprång, hade hon knappast en
blick.
Hvad skulle hon med rikedomen till?
Hon sökte ju friheten, sökte räddning, men icke guld.
Långsamt vände hon sig nu åt ett annat håll, der hon ännu icke
försökt sin lycka.
Äfven här gapade myningarna af flere mörka gångar emot henne.
Men inte heller de erbjödo fången någon utväg.
Allt mera rådlös, återvände hon å nyo till kratern, redan halft
om halft besluten att för i dag uppgifva försöken.
Men när hon nu ämnade beträda gången, som förde till de dödes
grotta, spratt hon förskräckt till.
Hittills hade hon räknat ungefär tjugu i kratern utmynnande
gångar.
Hvilken af dessa var det nu, genom hvilken hon kommit hit?
Hon var alldeles urståndsatt att besvara derna fråga.
Intet kännemärke, som visade henne vägen tillbaka till
skogsmenniskans hydda.
Nu greps hon af en förfärlig ångest/
Hjälplöst vilsekommen här inne i bergets labyrinter.
Hur i Guds namn skulle det väl nu bli? Hvad skulle hon ta
sig till?
Hon skälfde som asplöf.
De rysligaste faror visade sig för hennes förfärade sinnen.
Hur skulle hon väl lyckas finna sig till rätta i denna
underjordiska labyrint?
Visserligen lyste öfver hennes hufvud ett stycke strålande blå
himmel, men det syntes henne snarare vara hån än tröst; ty det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
