- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Senare delen /
483

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

-483

Men som ett slags gengäld härför fordrade de också* att han ej
det ringaste bekymrade sig om hvad de gjorde eller inte gjorde.

Och don Ignatio var för mycket spanior, det vill säga, han såg
för mycket på sin egen fördel för att icke i allo rätta sig efter sina
gästers önskningar.

Men at$ han dervid hade sina egna tankar, det må man ju ej
förtänka honom.

Han hade mycket väl märkt, att deséa hans första och kanske
äfven sista ordentliga gäster måste hafva vissa afsigter på haciendan,
ty de utsände åt det hållet undan för undan kunskapare.

Men detta var ett faktum, som icke gerna kunde annat än glädja
värdshusvärden.

Han gnuggade förtjust händerna, när han föreställde sig, att det
kanske var meningen att ordentligt pungslå hans dyre vän Delano,
och han blef derföre allt annat än gladt öfverraskad, när en afton
på den från staden förande vägen plötsligt ett dammoln hvirflade
upp, ur hvilket vapen snart framblänkte.

Och så litet gladt öfverraskad han var, lika litet voro också hans
gäster det.

En af dem, hvilken värden antog vara anföraren, grep honom
i armen och mumlade i hans öra, att han för de ankommande ryttarne
icke borde förråda deras närvaro, såvida lifvet vore honom käft.

Sedan hade han med de andra som en pil kilat ut genom
bakdörren, och värden såg sig plötsligt åter så totalt ensam, som han
någonsin varit.

Han ref sig betänksamt bakom öronen och plockade bort flaskor
och glas. Under denna för honom så ovanliga sysselsättning stördes
han slutligen af dörrens öppnande, ty det är att märka, att denne
värd trots allt svingat sig upp så pass här i verlden, att han nu
bestod sig med en riktig dörr.

Den, som öppnat dörren, helsade med de här vanliga orden:

— Ave Marial

Värden svarade på det brukliga sättet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:42:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/2/0483.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free