- Project Runeberg -  Hjelten på Cuba / Senare delen /
497

(1898-1899) Author: Sten Ulfsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

-497

ßfter- dem hördes de färgades jubeltjat, hvilka nu som en
bisvärm foro uppför trappan och. inföllo i de närmaste rummen.

Stark torkade svetten ur pannan och såg sig om efter Martine^
Gromez.

Han fann denne inbegripen i underhandling med de belägrades
parlamentär.

Några ord, som han hörde, sade honom, hvarom fråga var.

— Om I viljen välja denna utväg, så är det hög tid, ropade
han till de belägrade. Jag kunde inte försvara trappan längre.
Negrerna äro redan der uppe, och ni ha dem snart på halsen a Vänta
ingen försköning af dessa svarta odjur! Om ni inte vilja bli slitna
i stycken, så gifven er genast i väg från balkongen och ned i
trädgården, så godt sig göra låteri Don Martinez skall kasta till er
några lassos, på hvilka ni kunna klättra ned.

De af de rasande upprorsmännen krossade fönsterrutorna, de
sönderslagna möblerna, som vräktes ut genom fönstren, tjutet och
skränet — allt detta gaf eftertryck åt Starks varnande ord.

Parkmenfären skyndade också genast tillbaka med den hemska
underrättelsen om, hvad som väntade de belägrade, om de stannade
kvar i matsaleü, tills de rasande negrerna äfven stormade detta rum.

Dermed voro alla band lösta, och det fanns ingen hejd vidare.

Mars befann sig nu mellan tvänne eldar, och hvar och en tänkte
endast på att rädda sig sjelf genom att ställa sig under-insurgenternas
skydd.

Ty hvad man hade att vänta sig af de upproriske negrerna, det
visste man af föregående tilldragelser blott allt för väl.

Om Wevler nu hade kunnat tala med englatungor, så skulle
det likväl ej ha gagnat honom.

Men han tänkte icke alis på att kvarhålla de af ångest darrande.

Med hårdt hopknipna läppar såg han tyst på, hurusom den ene
efter den andre rusade ut på balkongen och klättrade nedför den
der fastbundna lasson.

Hjelten på Cuba. 72

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:42:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hpcuba/2/0497.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free